Så gick det igen många dagar och många veckor...
Det verkar vara svårt att komma igång med dagligt skrivande efter många års uppehåll.
Ska försöka hitta ett ord... eller ett Ord... att börja från var dag.
Idag blir det detta: "Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet." Klag 3:22
Och det är så sant så det finns inte mycket annat att tillägga än ett AMEN.
Tisdag i första veckan i advent.
Det är det idag.
Man kunde tänka att det är en helt vanlig tisdag, som går spårlöst förbi i sin vardagslunk.
Så kanske det är för mig? Så kanske det är för dig?
Men för många på vår jord är det en tisdag som lämnar spår.
Sorgespår.
Glädjespår.
Spår av skräck.
Spår av förtvivlan.
En dag som etsar sig fast i minnet.
För någon är det den sista dagen.
För oss alla är det en dag av NÅD.
En dag att vända oss till Herren.
En dag att ta emot förlåtelse. Tröst. Hopp. Frid Glädje. Liv...
En dag att kasta oss i hans armar.
Låt oss vända om till Herren.!
Låt oss lyfta upp våra hjärtan och våra händer till Gud i himlen!
Klagovisorna 3:40-41
"Det är fest, det är jubel och glädje, när vår Konung här rider fram
Bred ut kläder och vifta med palmer inför Herren av Davids stam. Hosianna, Hosianna, Hosianna han är Kungars Kung! Hosianna, Hosianna Hosianna till vår Kung! "
... sjöng barnen.
Och vi alla fick förenas i Hosiannasång. I kyrkan. Mitt under coronatid. Ansiktsmaskerna måhända dämpade våra röster. Men hjärtats röst som hyllar Konungen och ropar om hjälp och frälsning kunde inga restriktioner i denna världen dämpa.
Han hör vart hjärtas rop. Han hör vart hjärtas viskning.
Och Han kommer till vår räddning.
Än en gång får vi lägga ner vår nöd inför Honom. Vår synd. Vår hjälplöshet.
Allt tar Han på sina axlar. Allt bar Han redan en gång. På korset.
Nu ger han oss i stället sin FRID.
Mitt i mörker, oro, nöd och ångest.
Mitt i vardagsbekymmer.
Mitt i vardagsglädje.
Precis där vi är.
Nu.
Det som varit får vi lämna bakom oss.
Det nya året vill Han välsigna.
